Programme no. 155-P
Public Health
Svårt och/eller problem att sova. En kvalitativ primärvårdsstudie.
Marius Jebereanu*1
1Oxbacken Vårdcentral/ Lanstinget Västmanland,Västerås,Sweden
* = Presenting author
Objectives: Jag vill hjälpa patienten och sjukvårdspersonalen att förstå bättre sömn, ”svårt att sova“ eller sömnproblem.
Background: Sömnproblem är vanligt förekommande problem i Primärvården, folk av alla åldrar söker vård. Lanstinget Västmanland har flera målområden var av det viktigaste för sjukvården är en god och jämlik hälsa i befolkningen. Detsamma gäller för Primärvården som ska ge god och jämlik vård till en avgränsad befolkning. Sömnproblem synes dock vara vanligast hos patienter från socioekonomiskt svaga patientgrupper och hos svåra sjuka. Förskrivningen av sömnmedicin är vanlig.

En långtids europeisk medicinsk tradition satsade på sjukdom och mindre på sjuka personen. Nuförtiden medicin är mer teknisk, diagnostisk och kanske därför lättare att missa vid läkarbesök några mänskliga aspekter, varken personliga eller sociala.

Results: Essentiell hittar man ett behov av kontroll vid insomning och hyperaktiv eller blockerad kiasm (koppling) med fokus på framkommande tankar, företeelser, obehagliga känslor, ottryghet, meningslöshet. Vid uppvaknandet har man påverkade sociala affekter (ensamhet, mindre tolerans, minskad livlust, irritabilitet). Sömnkvaliteten är viktig oavsett sömnlängden.
Material/Methods: Design

Stuedien är fenomenologisk.

Studiepersoner

Målgruppen är vuxna personer som anger “svårt att sova” som besöksorsak. Sömnbesvären skall ha förekommit minst tre gånger per vecka i minst en månad. Exklusionskriterier är svår sjukdom, svår smärta och barn <18 år.

Plats

Oxbacken vårdcentral

Metod

Studien görs av förskaren genom reflektiv process intuitivt och kategoriellt där vill man hitta essensen eller kärna i patientens upplevelser.

Conclusion: Studien satsar på personen och trots gemensamma aspekter det finns individuell variation både över tid och i population. Den visar några kognitiva och affektiva komponenter som kan förbättras genom patientens egna förståelse, kognitiv- eller psykoterapi. Behandlingen (t.ex. KBT, psykofarmaka, mm) och uppföljningen bör anpassas individuellt.
Points for discussion: Att sätta sig i patientens förståelsehorisont och ta hänsyn till patientens upplevelser är fördel för att kunna ge adekvat information och behandling. Det finns ett gemensamt drag på gruppnivå men också variation både individuellt och i en population. Läkaren behöver upptäcka nya aspekter och förståndsutveklingen.